Jag tänkte skriva lite texter som i korthet sammanfattar mina tankar och funderingar kring spel och spelserier jag gillar väldigt mycket. Namnet på bloggen visar nog på min kärlek för Mega Man serien, och förutom den har jag en handfull spel och serier som jag ser som mer än bara spel. Berättelser, minnen och upplevelser som tillsammans skapar något stort som jag haft med mej långt efter att jag lagt ner kontrollen. Deus Ex, Legend of Zelda, The Elder Scrolls, Borderlands, Star Fox och Metroid är några bra exempel och jag kommer förmodligen att skriva en liten text om alla dessa titlar förr eller senare, men jag börjar med något som nog är större och bredare än någon av de ovan nämnda titlarna. Den japanska rollspelsserien Final Fantasy.
Jag har svårt att riktigt minnas när jag först upplevde ett Final Fantasy spel. För Final Fantasy (FF) är inte något man spelar, det är något man upplever. Det blir svårt eftersom det första spelet i serien jag själv ägde nog var FF IX, som jag dessutom köpte flera år efter att det släpptes. Däremot spelade jag flera av spelen tidigare på PC emulator, men jag har på senare tid köpt de spelen och spelat igen. Det jag spelade först var nog FF VI till Super Nintendo, varifrån jag har mitt tidigaste minne av serien. Förmodligen var jag runt 15-16 år gammal och tänkte inte nämnvärt mycket på spelets berättelse utan blev snarare väldigt charmad av spelets vackra grafik och indragen av spelets karaktärssystem. På senare tid har jag även njutit av den välskrivna och stundtals gripande berättelsen spelet har att erbjuda.
Men för att gå längre tillbaka, till tiden innan jag kände till att Final Fantasy ens existerade (ingen av mina spelande kompisar hade någon koll på rollspel under min uppväxt, och få spel i genren släpptes ju ens i Europa) så har ju Final Fantasy en intressant bakgrund. Under mitten av 80-talet så stod den japanska spelutvecklaren Hironobu Sakaguchi inför ett dilemma Hans spelstudio Square gick inte så bra och man hade bara pengar till att utveckla ett sista spel. Spelet döptes (i efterhand lite ironiskt) till Final Fantasy och skulle bli ett rollspel, inspirerad av den blivande rivalen Enix (numera uppköpt av Square) som just släppt Dragon Quest som blivit en stor succé. Final Fantasy gick bra, en uppföljare gjordes och så har det rullat på.
Själv var jag inte med på den tiden och har först senare fått upp ögonen för serien som helhet, men med det sagt så är inte de första delarna i serien speciellt intressanta idag. Det går verkligen att se varför de blev så populära på sin tid dock. Även om strukturen är simpel med dagens mått mätt så sparkar man igång fantasin hos spelaren och världen känns större och mer intressant än vad den faktiskt är. Det ska väl dock nämnas att första spelet hade en, för sin tid, intressant upplagd berättelse som involverar ett tidshopp som gjorde att spelet ändå var mer unikt än rivalen Dragon Quest som körde på ett mindre originellt upplägg med en kidnappad prinsessa som ska räddas. Från del 4 och framåt har spelen mer och mer utvecklats i sitt berättande. Just FF IV involverade en huvudkaraktär, Cecil, som i början är general i ett imperium som är på väg att ta makten i hela världen, men tidigt går emot kejsaren och inleder en resa för att gå från att vara en dödsriddare till att bli en helig paladin. FF IV avslutas dessutom med en resa till månen, ett tidigt exempel på seriens ambitioner att gå bortom traditionella fantasy ramar och att blanda in science fiction element, något som skulle komma att nå sin kulmen under del 7 och 8.
Min personliga del i serien är FF V. Kanske lite otippat eftersom de flesta har del 4, 6, 7, 8 eller 9 som sin favorit. Många hoppar över del 5, kanske eftersom den var den sista av de ovan nämnda att släppas utanför japan. Del 5 har flest av dom komponenter som jag verkligen gillar med Final Fantasy serien. Spelaren väljer själv fritt vilka jobb spelets karaktärer ska ha, vilket i sin tur ger dej stort inflytande över hur din grupp av äventyrare ser ut. Att karaktärerna sen även ser annorlunda ut beroende på om de är samurajer eller röda magiker. Möjligheten att påverka vad dina karaktärer ska vara bra på har varit ett viktigt element i många delar i serien och ofta något som har förändrats ganska mycket för varje uppföljare med nya system för karaktärsutveckling. Men vad som är ännu viktigare med karaktärerna är hur dom känns välskrivna och faktiskt är karaktärer med karaktär och inte bara tomma skal som spelaren ska fylla med egna attribut och karaktärsdrag. Detta är en av de faktorer som tydligt skiljer sej i västerländska och japanska rollspel, där spelarna själva skapar sin huvudkaraktär från grunden i många västerländska rollspel.
En fördel med serien är att nästan alla delar är fristående vilket gör det enkelt att hoppa in var som utan någon förkunskap. Delarna har sina egna teman och berättelserna känns unika och varierade. Vissa element återkommer, så som seriens maskotkaraktärer Moogels och namnet på vissa karaktärer. Blandningen av familjära element och helt nya koncept är en av seriens största styrkor och gör det intressant att grotta ner sej i de olika delarna för att se vad de har att erbjuda, där de familjära elementen gör det enkelt att komma igång. Världarna som skildras är alltid stora och känns levande och gör det därför roligt att springa runt och se vad som gömmer sej bakom nästa kulle eller husknut. För att inte tala om den fantastiska presentationen, såväl grafiskt som ljudmässigt. Grafiken har alltid imponerat och pressat hårdvaran till max.
Musiken är ett stycke i sig där kompositören Nobuo Uematsu inte bara skrivit många fantastiska stycken utan även anpassat varje spår efter sitt sammanhang utan att begränsa sig med att strikt följa en enda musikstil. Pampiga orkester stycken för huvudteman och lugna melodier för musiken på huvudkartan står sida vid sida med tempofyllda rocklåtar för strider och sorgsna karaktärsteman. Musiken tillhör även den kategorin som går lika bra att lyssna på fristående, något som långt ifrån alla spelsoundtracks kan stoltsera med.
Jag inser att jag här mer har förklarat vad Final Fantasy är snarare än att berätta varför jag personligen gillar serien. Men det är just de välgjorda komponenterna och variationen som gör Final Fantasy till en riktig klassiker. Kanske har man lite tappat fokus med serien på senare år, men det känns mer som ett övergripande problem i spel- och mediebranschen, inte något som är unikt för just Final Fantasy. Det händer fortfarande att jag går tillbaka till tidigare delar i serien som jag redan har spelat för att uppleva återigen. Jag har inte ens spelat alla delar i serien ännu, exempelvis har jag tänkt sätta mej ner med FF VIII någon gång när jag känner att jag vill uppleva en helt ny saga, men spar tillsvidare på den karamellen ännu lite längre. Jag hoppas att Square Enix kan komma igång igen efter diverse mer eller mindre lyckade experiment med Final Fantasy namnet.
Men för att gå längre tillbaka, till tiden innan jag kände till att Final Fantasy ens existerade (ingen av mina spelande kompisar hade någon koll på rollspel under min uppväxt, och få spel i genren släpptes ju ens i Europa) så har ju Final Fantasy en intressant bakgrund. Under mitten av 80-talet så stod den japanska spelutvecklaren Hironobu Sakaguchi inför ett dilemma Hans spelstudio Square gick inte så bra och man hade bara pengar till att utveckla ett sista spel. Spelet döptes (i efterhand lite ironiskt) till Final Fantasy och skulle bli ett rollspel, inspirerad av den blivande rivalen Enix (numera uppköpt av Square) som just släppt Dragon Quest som blivit en stor succé. Final Fantasy gick bra, en uppföljare gjordes och så har det rullat på.
Själv var jag inte med på den tiden och har först senare fått upp ögonen för serien som helhet, men med det sagt så är inte de första delarna i serien speciellt intressanta idag. Det går verkligen att se varför de blev så populära på sin tid dock. Även om strukturen är simpel med dagens mått mätt så sparkar man igång fantasin hos spelaren och världen känns större och mer intressant än vad den faktiskt är. Det ska väl dock nämnas att första spelet hade en, för sin tid, intressant upplagd berättelse som involverar ett tidshopp som gjorde att spelet ändå var mer unikt än rivalen Dragon Quest som körde på ett mindre originellt upplägg med en kidnappad prinsessa som ska räddas. Från del 4 och framåt har spelen mer och mer utvecklats i sitt berättande. Just FF IV involverade en huvudkaraktär, Cecil, som i början är general i ett imperium som är på väg att ta makten i hela världen, men tidigt går emot kejsaren och inleder en resa för att gå från att vara en dödsriddare till att bli en helig paladin. FF IV avslutas dessutom med en resa till månen, ett tidigt exempel på seriens ambitioner att gå bortom traditionella fantasy ramar och att blanda in science fiction element, något som skulle komma att nå sin kulmen under del 7 och 8.
Min personliga del i serien är FF V. Kanske lite otippat eftersom de flesta har del 4, 6, 7, 8 eller 9 som sin favorit. Många hoppar över del 5, kanske eftersom den var den sista av de ovan nämnda att släppas utanför japan. Del 5 har flest av dom komponenter som jag verkligen gillar med Final Fantasy serien. Spelaren väljer själv fritt vilka jobb spelets karaktärer ska ha, vilket i sin tur ger dej stort inflytande över hur din grupp av äventyrare ser ut. Att karaktärerna sen även ser annorlunda ut beroende på om de är samurajer eller röda magiker. Möjligheten att påverka vad dina karaktärer ska vara bra på har varit ett viktigt element i många delar i serien och ofta något som har förändrats ganska mycket för varje uppföljare med nya system för karaktärsutveckling. Men vad som är ännu viktigare med karaktärerna är hur dom känns välskrivna och faktiskt är karaktärer med karaktär och inte bara tomma skal som spelaren ska fylla med egna attribut och karaktärsdrag. Detta är en av de faktorer som tydligt skiljer sej i västerländska och japanska rollspel, där spelarna själva skapar sin huvudkaraktär från grunden i många västerländska rollspel.
En fördel med serien är att nästan alla delar är fristående vilket gör det enkelt att hoppa in var som utan någon förkunskap. Delarna har sina egna teman och berättelserna känns unika och varierade. Vissa element återkommer, så som seriens maskotkaraktärer Moogels och namnet på vissa karaktärer. Blandningen av familjära element och helt nya koncept är en av seriens största styrkor och gör det intressant att grotta ner sej i de olika delarna för att se vad de har att erbjuda, där de familjära elementen gör det enkelt att komma igång. Världarna som skildras är alltid stora och känns levande och gör det därför roligt att springa runt och se vad som gömmer sej bakom nästa kulle eller husknut. För att inte tala om den fantastiska presentationen, såväl grafiskt som ljudmässigt. Grafiken har alltid imponerat och pressat hårdvaran till max.
Musiken är ett stycke i sig där kompositören Nobuo Uematsu inte bara skrivit många fantastiska stycken utan även anpassat varje spår efter sitt sammanhang utan att begränsa sig med att strikt följa en enda musikstil. Pampiga orkester stycken för huvudteman och lugna melodier för musiken på huvudkartan står sida vid sida med tempofyllda rocklåtar för strider och sorgsna karaktärsteman. Musiken tillhör även den kategorin som går lika bra att lyssna på fristående, något som långt ifrån alla spelsoundtracks kan stoltsera med.
Jag inser att jag här mer har förklarat vad Final Fantasy är snarare än att berätta varför jag personligen gillar serien. Men det är just de välgjorda komponenterna och variationen som gör Final Fantasy till en riktig klassiker. Kanske har man lite tappat fokus med serien på senare år, men det känns mer som ett övergripande problem i spel- och mediebranschen, inte något som är unikt för just Final Fantasy. Det händer fortfarande att jag går tillbaka till tidigare delar i serien som jag redan har spelat för att uppleva återigen. Jag har inte ens spelat alla delar i serien ännu, exempelvis har jag tänkt sätta mej ner med FF VIII någon gång när jag känner att jag vill uppleva en helt ny saga, men spar tillsvidare på den karamellen ännu lite längre. Jag hoppas att Square Enix kan komma igång igen efter diverse mer eller mindre lyckade experiment med Final Fantasy namnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar