7 TV-program som gör dig smartare

Även om jag i ett tidigare inlägg nämnde att jag inte tittar mycket på TV nuförtiden så finns det några program som jag tycker är både mer underhållande och lärorika än allt det som visas på bästa sändningstid kombinerat. Det är nämligen så att program fulla med fakta och vetenskap inte behöver vara tråkiga, tvärtom så är det många av dessa program som underhållit mig mest i TV soffan. Framför datorskärmen med för den delen. Visste du att det finns massor TV program som bara går på YouTube nuförtiden? Om man nu ens kan kalla dem för TV-program vill säga, då dessa program har växt fram väldigt nyligen och helt fristående från alla hinder som måste överstigas för att få ett program sänt i TV. Så här kommer en kortare lista på program som jag rekommenderar till alla som gillar att bli smartare och få upp ögonen för hur förbluffande märklig vår värld är, samt ha lite kul sammtidigt. Det enda hindret i vissa fall är att inte alla program är helt enkla att få tag i, men jag ska försöka förmedla länkar som om inte annat ger mer information om programmen. 

QI

Kanske såg du programmet Intresseklubben i höstas? Ett riktigt kul program, men detta är den Brittiska originalserien. Förkortningen står för "quite interesting" och premissen är att allt är intressant under rätt förutsättningar. Programmet är en frågesport där varje säsong vagt följer olika teman i alfabetisk ordning. Första säsongen avhandlade ämnen på bokstaven A och så vidare, och nu i höst kommer det vara ämnen som börjar på K som står i fokus. QI har alltså hållit på ett tag och är ett de program britterna uppskattar mest. Många av frågorna är konstruerade så att dom är medvetet missledande eller att svaren är vedertagen fakta som egentligen visar sig varar felaktig, där programledaren Stepen Fry förmedlar hur det egentligen ligger till. Och det är ändå Fry och de andra paneldeltagarna som gör programmet så underhållande. Vad vissa deltagare saknar i kunskap tar de ofta igen genom att kittla skrattnerverna, berätta intressanta egenupplevda händelser eller med förbluffande fakta som inte alls har med det givna ämnet att göra. Lägg därtill ett poängsystem som ger minuspoäng för felaktiga och uppenbara svar, ett enormt spektrum av ämnen och spontana inslag, och du får ett riktigt underhållande program.

QI brukar visas med jämna mellanrum på kanalen BBC Entertainment och vissa klipp går att se på hemsidan. Kolla även på Intresseklubben i höst!

http://www.bbcnordic.com/qi/video-series5/#88959

Boston Tea Party

 Ett program av den kända duon Filip och Fredrik i ett av deras kanske mest intelligenta program som tar upp alla möjliga ämnen och även här är det panelen som är den största behållningen. Där Filip och Fredrik  bidrar med märkliga frågor och konstiga funderingar (samt märkligt nog delar någon form av moderator roll där de själva är de enda som egentligen behöver modereras) så är det deras expertpanel, dubbad Super-Femman, som verkligen briljerar. Bestående av en stadsvetare, läkare, psykolog, historiker och fysiker så kan de svara på alla möjliga frågor, hur märkliga de än är. För det ska poängteras att programmet tar upp dom där frågorna som andra program avfärdar som onödiga eller löjliga som faktiskt får utrymme att besvaras här. Varvat med dessa studio debatter så har vi också förinspelade inslag, märkliga experiment eller frågor som leder vidare till en debatt i studion. 

Dessvärre så går programmet inte längre att se på Kanal 5's hemsida, men som det mesta så finns programmet uppladdat på YouTube.

http://kanal5.se/web/guest/bostonteaparty

Mythbusters

Jag håller denna presentationen lite kortare eftersom jag tror Mythbusters är det mest kända av programmen i listan, men väl värt att nämna likväl. Grundidén är att ta olika myter och testa dem, hur absurda eller till synes omöjliga de kan tyckas vara att testas empiriskt. Programledarna Adam Savage och Jamie Hynema är ett riktigt bra radarpar som väl kompletterar varandra men Adams nyfikna entusiasm och Jamies lugna noggrannhet. Sättet de testar myterna på är först i liten skala och med beräkningar och enklare tester med vetenskapliga metoder, för att sedan ta experimenten till full skala, inte sällan med spektakulära resultat. Ofta slutar programmet med att något sprängs i luften, men aldrig bara för sakens skull utan alltid för att testa en myt.

Mythbusters går att se på Netflix och på Discovery Channel.

http://dsc.discovery.com/tv-shows/mythbusters

Penn and Teller: Bullshit
Magikerna Penn Jillette och Teller är väl kända för sina spektakulära magiska shower och stundtals vulgära trick. Duon har även flera TV program under sitt bälte, däribland Bullshit, och titeln är väldigt beskrivande. Det är dock lite svårare att rekommendera detta programmet eftersom det här är det enda programmet som har ett inslag av potentiell partiskhet som dom andra rekommendationerna inte har. Upplägget är nämligen att ta olika saker och såga dem längs med fotknölarna. Saker som religion, konspirations teorier och alternativ medicin granskas och avfärdas sedan brutalt. Det ska poängteras att representanter får utrymme att tala för sina åsikter, aldrig blir styrda och får mycket utrymme, men blir sedan hånade och aggressivt avfärdade av Penns voiceover. Programmet är främst till för skeptiker som tenderar att hålla med programmets tydliga partiskhet i frågorna och som desutom inte blir upprörda av programmets upplägg och metoder för att fånga tittarens uppmärksamhet. Ett exempel på detta är att de ibland visar nakenhet mellan inslagen, ofta på väldigt vaga grunder. Trotts detta så vill jag slå ett slag för ett program som tar upp frågor som ofta tas upp partiskt och utan att ifrågasättas från den positiva sidan. Alla som avfärdar kristallterapi som en metod för att bota cancer förtjänar min respekt.

Programmet är dock svårt att få tag i, så det bästa sättet är nog att söka på YouTube.

Världens Modernaste Land

Egentligen skulle jag kunna rekommendera alla Fredrik Lindströms program. Det som var mest intressant för mig var Världens modernaste land som tar upp intressanta samhällsfrågor om Sverige som land. Förinspelade inslag blandas med samtal och intervjuer med intressanta personer om hur det är att bo i landet Sverige, hur landet har utvecklats historiskt och hur vi svenskar är som personer i jämförelse med andra länders invånare. Programmet utgår från ett sociologiskt perspektiv, men för ett psykologiskt perspektiv kan jag även rekommendera Fredriks program Vad är En Männsika som tar upp ett mer individuellt perspektiv på hur vi människor beter oss. Vidare så har Fredrik, som är utbildad språkvetare, även gjort flera program som nystar i dialekters ursprung och hur vi brukar språk i skrift och tal, programen Dialektmysteriet och Värsta Språket. När jag ändå är igång så kan jag ju kort nämna att Fredrik även är domare i frågesportprogrammet På spåret.
Världens modernaste land finns att hyra på sfanytime.com

Crash Course: World History
Här kommer det första av två rekommendationer på YouTube program. Författaren och videobloggaren John Green undervisar här i historia på ett sätt som är mycket mer underhållande än att bläddra i tråkiga och utdaterade skolböcker. I 40 avsnitt avhandlas mänsklighetens historia från jordbruksrevolutionen till globaliseringen i hanterbara 10-minuters bitar. Produktionskvalitén är hög och programmet har ett rappt upplägg, men eftersom det hela är streamat kan man enkelt gå tillbaka och kolla igen. Fakta varvas med korta skämt och blandar historiskt bild material med färglada animationer. Programmet är perfekt för den som har ett skolprov i ämnet franska revolutionen, eller bara vill bättra på sin kunskap i historia rent generellt. Kanalen har även videor i ämnena biologi, kemi och litteratur.

http://www.youtube.com/user/crashcourse

Vsauce

Detta är nog det mest varierade programmet i listan. YouTube kanalen hade ett rörigt utbud av videor i början, men har på senaste tiden fokuserat på att släppa en ny video varje vecka som tar upp ett helt nytt ämne, varierade och häpnadsväckande. Michael Stevens tar upp allt ifrån hur svarta hål fungerar till varför typsnittet Comic Sans är så gräsligt. Ämnet är mest en röd tråd i programmet, men korta och medvetna utsvävningar i närliggande ämnen förekommer om där bara finns någon häpnadsväckande fakta att ge. Alla avsnitt är extremt välskrivna med mycket förarbete och skickligt sammansatta, ofta med en anda av lugn spänning. Ibland besvaras även lite mer filosofiska eller vaga frågor med så vetenskaplig utgångspunkt som nu är möjlig.

http://www.youtube.com/user/Vsauce

Min märkliga relation till musik

Jag lyssnade inte mycket på musik under min uppväxt. Radion var sällan igång och även om jag nån gång då och då fick ett kassettband med exempelvis Roxette låtar i julklapp eller födelsedagspresent så fastnade jag aldrig för popmusik så som de flesta tonåringar. Inte heller rock, punk, hiphop eller någon av de andra alternativen heller för den delen. Det samma gäller i viss utsträckning film, men det får bli ämnet för ett annat inlägg i framtiden. Mitt intresse var, och är fortfarande till stor del, TV-spel och det har även färgat min musik smak. Inte så att jag bara lyssnar på chipmusik eller techno med retrospel inslag, utan det är soundtrack jag nästan uteslutande har i lurarna på min MP3 spelare. 

Filmmusik och spår från spel jag har spelat är mer njutbart än nästan allt som spelas på radio i min mening. Anledningen är tvådelad har jag kommit fram till. Första anledningen är att jag har en stark relation till soundtracken jag lyssnar på. Jag förknippar varje spår med olika minnen från ett spel och eftersom ett bra soundtrack är till för att förhöja känslan i vad som sker i berättelsen eller situationen spelaren befinner sig i så får musiken en kraft och energi som saknas i annan musik jag har hört. Detsamma stämmer för film- och TV-musik där kompositören har skrivit stycken som likt pusselbitar kompletterar mediets andra komponenter av visuell design, skådespelarinsats med mera. Jag får därför sällan samma intryck av att lyssna på ett soundtrack för någon film jag inte sett ännu, och ibland behöver jag sitta i flera timmar med ett spel innan musiken kan få komma fram och stå på egna ben. 

Den andra anledningen till att jag föredrar soundtrack är att jag helt enkelt tycker att musik är ett dåligt medium för att berätta historier eller förmedla ett budskap med. Musik ska förhöja eller inspirera en känsla när den är som bäst. Mycket popmusik förmedlar ofta antingen platt kritik eller följer samhällsideal jag är trött på och gör att jag inte bryr mej på samma sätt som ljudspåret till en episk final från en film. Kanske är det att just sången distraherar från melodin när jag nu uppmanas lyssna på ett tråkigt narrativ om olycklig kärlek. Den popmusik jag väl lyssnar på är nästan uteslutande på japanska och ofta något jag kommit över efter att ha kollat på japansk film eller anime. Eftersom jag inte kan japanska så blir sången en del av melodin på ett annat sätt. Det är kanske därför inte så konstigt att jag verkligen gillade förra årets hitlåt Gangnam Style så mycket. Bra melodi och en låt jag minns spelades på jobbet när den precis var på väg att explodera som en superhit. Melodi och ett bra minne går otroligt långt för mej här.

Vad beträffande mina favorit genrer så lyssnar jag på det mesta. Det kanske är lätt att luras att tro att de flesta filmsoundtrack består enbart av pampiga orkesterstycken, men beroende på filmen kan man hitta betydligt mer intressanta saker, och om inte annat så är huvudspåret ofta pampigt och välkomponerat även om resten av spåren med är komponerade med samma blås- och stråkinstrument. På spelfronten är det lätt att tro att det istället är främst blipiga elektroniska ljud man blir erbjuden, och det stämde kanske, men det var 20 år sedan. Många äventyrsspel erbjuder faktiskt bättre orkesterkompositioner än många filmer, men utbudet är ofta mycket mer varierat än så. I vilket fall så håller jag mig sällan inom en specifik favorit genre utan kan uppskatta det mesta, från körer och pianosolon till rock och dubstep. 

Till sist vill jag lämna några tips på några av mina absoluta favoritsoundtrack:

Spelet VVVVVV.

Jo, spelet heter faktiskt VVVVVV, eller V6 som det ibland kallas. Musiken är skriven av den svenska artisten SoulEye och eftersom spelet är retroflörtande i sin simpla grafiska design så matchar musiken med det där klassiska chipljudet som spel hade på 80-talet. Men det märks att det är moderna kompositioner av hög kvalitet. Det som imponerar mest är nog vilken enorm variation SoulEye har lyckats sprida över de olika ljudspåren. allt ifrån melankolisk ensamhet till hjärtdunkande peppmusik. 

Filmen Scot Pilgrim vs. the World.

En unik film med ett lika unikt soundrack. Många av låtarna är musikstycken framförda av dom fiktiva popbanden som är med i filmen, vilket blir extra kull när bandet huvudkaraktären spelar i är rätt kassa på att spela och detta också framförs i soundtracket där deras låtar är medvetet dåligt inspelade. Häftiga actionspår varvas av lugnare stycken och musiken är en väldigt medveten del av filmen. 

Animen Gurren Lagann.

Även här varieras stilar och tempon på ett sätt som gör att det alltid finns ett spår för varje typ av händelse i berättelsen. Allt från lugna emotionella spår till låtar med mer fart i. Lyrik blandas även in på vissa ställen, något som inte är allt för vanligt i traditionel bakgrundsmusik. 

Japanska superhjältar

Superhjältar har varit ett populärt inslag i populärkultur sedan de första serietidningarna introducerade dem under tidigt 19-hundratal. Nästa alla människor känner till Stålmannen, Batman och X-men och superhjältarna popularitet är än idag på topp, mycket tack vara storfilmer som förra sommarens The Avengers och kommande Ironman 3. Kanske är det just det faktum att en film baserad på en serietidning kan få två uppföljare som visar på att intresset fortfarande är stort för fenomenet superhjältar. Berättelserna speglar ofta sin nutid på ett sätt som ger dem mer djup än man kanske först anar. Exempelvis fick Spindelmannen först sina krafter efter att ha blivit biten av en radioaktiv spindel, vilket spelar sin samtid då kärnkraft var ett helt nytt fenomen inom fysiken under 30-talet, fullt av både hopp och senare rädsla i och med utvecklingen av kärnvapen. I senare omskrivna nya versioner byttes konceptet ut mot en genetiskt modifierad spindel, vilket än idag är ett forskningsområde som är vitt debatterat och högaktuellt.

Utan att ge mig in på den snåriga vägen som är att definiera exakt vad som klassificerar en superhjälte så går det ändå att konstatera att det vanligaste inslaget är en superhjälte på ett eller annat sätt får sina krafter från en yttre källa. Kristaller, mutationer, robotdräkter eller dyr utrustning är några exempel. Blickar vi däremot mot öst, närmare bestämt japan, så ser vi samma entusiasm för superhjältar, men ändå med vissa skillnader. Och för att inläggets rubrik inte ska bli för missvisande är det nog hög tid att vi går djupare in på just Japanska superhjältar. Ofta får dessa hjältar sina kraft inifrån, något som kan härledas till landets zenbuddistiska bakgrund. Men innan vi gör några vidare jämförelser (och även ser hur dessa skillnader kanske inte är så absoluta ändå) så tänkte jag i korthet redovisa för tre olika typer av japanska superhjältar.

Shonen action.

Den största serietidnings publikationen i japan (och kanske världen) är manga tidningen Shonen Jump. Ordet shonen kan översättas till pojke, vilket också är den huvudsakliga målgruppen. Shonen Jump har dramaserier, sportberättelser och den nog mest populära kategorin, actionserier med superhjältar. Många av de mest kända serierna har även blivit stora succéer utanför japan, så som Dragon Ball, Naruto och Fullmetal Alchemist. Dessa serier är de som mest liknar de västerländska motsvarigheterna vid första anblick, men med vissa skillnader. Där västerländska serier ofta utspelar sig i urban stadsmiljö är det vanligare i manga att se ett äventyrligt upplägg i fantasy miljöer. Shonen action har nästan uteslutande manliga huvudkaraktärer men med många supportkaraktärer av bägge kön, varierande åldrar och så vidare. Vi kan även se att det inte bara är huvudkaraktärer som har speciella krafter utan många andra i dennes närhet har vanligtvis samma typer av övernaturliga förmågor. I regel rör det sig om kampsport, magi eller andra övernaturliga konster så som de kopplade till spiritualism och andeväsen. Den mest populära och stilbildande serien är tveklöst Dragon Ball. I grunden handlar storyn om kampsport men får tidigt ett övernaturligt inslag när seriens huvudkaraktär Son Goku lär sej använda kroppens interna energi, Shi, eller Ki, för att röra sig extremt snabbt eller skjuta energi attacker, vilket var så stilbildande att alla liknande inslag i andra manga serier alltid blir jämförda med Dragon Ball.

Kort kan även nämnas att sportserier ibland lånar inslag från shonen action. Prince of Tennis är vid första anblick en berättelse som kretsar kring tennis, men för att ge berättelsen mer krydda har många karaktärer specialslag och taktiker som beter sig på ett sätt som ingen riktig tennisspelare kan replikera. Många andra berättelser kring vitt skilda sporter använder samma knep, men minst lika vanligt är att presenterar sporterna  på ett mer jordnära sätt.

Mahou shoujo.

Även här går det att utröna mycket om kategorin bara genom att översätta rubriken. Mahou kan översättas till magi eller magisk och shoujo kan översättas till tjej eller flicka. I korthet är detta berättelser om flickor som lärt sig magi och genren är väldigt stor i japan, och nästan helt unik i sitt slag. Några exempel är Pretty Cure och Sailor Moon. Det ska dock sägas att publiken inte enbart består av tjejer utan även många killar är intresserade och desamma kan sägas om antalet tjejer som läser shounen serier. Den kanske största mahou shoujo berättelsen är ovan nämnda Silor Moon, som var så populär att den tecknade serien visades på TV i Sverige och snart kommer att få en nygjord version i Japan. På sätt och vis är dessa berättelser mer lika västerländska superhjälte berättelser då de nästan uteslutande utspelar sig i urban miljö i en värld som liknar vår egen där magi är ett okänt fenomen för de flesta. Vanligtvis är grunden en klassik kamp mellan gott och ont där flickor av olika anledningar blir rekryterade för att slåss på det godas sida mot onda demoner. Ibland är berättelsen rätt lättsam där fokus ligger mer på drama och vänskapen mellan huvudkaraktärerna än action, men berättelserna kan också vara av betydligt mörkare natur som exempelvis den nyare serien Madoka Magica.

Många av berättelserna använder liknande story element. Huvudkaraktärerna förvandlar sig till att bära en magisk uniform eller dräkt och har inte sällan anknytning till något element, så som eld eller vatten. Ett annan vanligt inslag är en maskot karaktär eller djur som ger tjejerna dess krafter. Vissa serier har även med ett mer futuristiskt förklaring bakom var magin kommer ifrån, exempelvis Lyrical Nanoha.

Super robotar.

Där de tidigare två kategorierna främst byggde på fantasy och mystik så är det i berättelser om stora robotar som vi hittar mer futuristiska inslag. Robotserier är en för japan nästan helt unik genre där vi ser gigantiska robotar som körs av piloter. Genren delas ofta upp i två olika underkategorier. Real robot innehåller de serier som har ett ett mer verklighetstroget upplägg där robotarna mer eller mindre är militär hårdvara som i sej inte har några övernaturliga funktioner. Den andra kategorin och den som här är mer intressant att kolla närmare på här är super robot kategorin. Här ser vi ett mer övernaturligt inslag där robotarna är byggda i ett sällsynt material, har utomjordiskt ursprung eller där berättelsen utspelar sig så långt in i framtiden att teknologin är bortom vad vi kan föreställas oss idag.

Några av de mest populära exempel är Getter Robo, GaoGaiGar och Gurren Lagann. Den serie som kanske först etablerade genren med en robot som hade en pilot inuti var Mazinger Z som än idag får uppföljare och bidrog med många ikoniska koncept. Robotens främsta attack var raketslaget, där hela armen skjuts iväg som en raket mot fienden. Samma attack ses ofta i nyare serier, om inte annat som en homage till Mazinger Z. Super robot genren är inte främmande för att blåsa upp proportionerna till episka mått. Serien Gurren Lagann avslutas med en strid där robotarna har förstorats upp till galaktisk storlek. Men vad som kanske vid första anblick bara verkar vara en platt yta av flashiga effekter och action kan visa sig dölja drama och intressanta karaktärer under. Godannar är ett bra exempel på detta. Vid första anblick syns bara robotaction och sexiga karaktärer, men en bit in så etableras relationsdrama och karaktärer som växer och förändras under berättelsen.

===

I andra stycket nämnde jag att en skillnad mellan västerländska och japanska superhjältar är källan till deras krafter. Även om detta inte är någon regel helt utan undantag så går det ändå att se en skillnad här som speglar de kulturer som berättelserna växt fram ur. Stålmannen får sin kraft från solen, Spindelmannen blev biten av en ovanlig spindel och Ironman har en högteknologisk dräkt. I japan kommer ofta kraften inifrån. Ibland så får hjälten initialt sina egenskaper från en extern källa, men i slutändan så är det nästan alltid deras egen engagemang och deras passion som avgör om de kan besegra sin fiende när det väl gäller. En annan skillnad är att i västerländska berättelser är det vanligt att hjältarna alltid vinner kampen i slutet men i japan är det inte alltid lika säkert. Om inte annat kan något väldigt viktigt behöva offras på vägen, ibland hjältens egna liv så att en ny hjälte kan träda fram ur den förres fotspår. Som jag tidigare nämnt så finns det såklart flera undantag till dessa exempel och jag har försökt att inte lägga för stor värdering i vilken typ av hjälte som är min personliga favorit. I slutändan så gillar jag båda och har även vissa saker jag gärna kritiserar med de båda, men det lämnar jag till en annan artikel någon annan gång. Syftet här var kort och gott att belysa japanska superhjältar för de som inte är så insatta och ge några exempel på bra serier att börja med.